Not today, Satan

Även om jag personligen är ett drag-fan vet ju jag att i rollen som politiker ska en hålla sig borta från att försöka påverka innehållet i kulturen. Tyvärr har kulturdebatten länge tillåtits domineras av Sverigedemokraterna, som ju inget hellre vill än få bestämma vilken typ av konst vi tar del av och vilka böcker som ska finnas på våra bibliotek. Bokbål är som bekant en del av deras antidemokratiska ideologi.

Idag har vi (kommunstyrelsen + gruppledarna från de partier som inte är representerade i KS pga att vi, av demokratiska skäl, ville att alla skulle ha samma insyn) suttit hela dagen och fått dragningar av vilka äskanden som finns från varje nämnd inför budgetprocessen för 2024. Jag kan avundas mina föregångare i huvudsak två saker: Att få styra en kommun under år av högkonjunktur, samt att få styra en kommun medan Sverige haft en Socialdemokratiskt ledd regering.

Vi vet att kommunens ekonomi är i samma situation som privatpersoners. Det vill säga att lika mycket pengar räcker till färre saker nu, på grund av ökade priser. Vi Socialdemokrater och Centerpartister i Piteå är en ambitiös majoritetskoalition och vi vill satsa på utveckling av vår kommun. Men det är kärva ekonomiska tider. Det är svårt att just nu ”unna säj”. Välfärden är vårt kärnuppdrag, men vi vet ju att satsningar på samhällsutveckling, stadsplanering, kultur och idrott behövs – för att säkerställa tillväxt och ökade skatteintäkter så vi har råd med välfärden framöver.

Kulturen (och då pratar jag om kulturen i stort, det vi brukar kalla ”livet mellan husen”) skapar tillväxt, men den har också ett egenvärde. Idrotten ger inte bara Piteå exponering och medaljer - föreningslivet är också barns första skola i hur demokrati fungerar. Genom konsten, musiken, dansen mm får vi medel att uttrycka oss på olika sätt – något som också är rätt viktigt för demokratin.

Men när den grundläggande välfärden ställs mot demokratins ”mjuka värden” är det svårt. Vi har nog alla hört någon ifrågasätta kostnaden för en bit offentlig konst och satt den emot priset på en vårdplats. Det är i kärva ekonomiska tider som demokratiutvecklande verksamheters strypta finansiering verkar som mest rimlig. Men jag är av åsikten att vi kan ha råd med båda. Inte bara kan, vi _måste_ ha råd med båda. Politiken från rikshåll verkar dock inte vilja att vi ska lyckas med varken eller.

Det är rakt av skamligt att vi i dessa tider har en Moderatledd regering vars enda drivkraft är att sänka skatterna för de allra rikaste – på bekostnad av välfärden – och som i sin iver att få makten helt kapitulerat inför SD i kultur- och demokratifrågorna. Regeringen och Sverigedemokraterna kapar våra förutsättningar på alla plan och från alla håll. Och det är inte den genomsnittliga Piteåbon som är vinnare i det Sverige denna regeringskonstellation vill bygga.

Att dragqueens debatteras på partiledardebatten medan kommunernas ekonomiska förutsättningar att förse svenskarna med vård, skola och omsorg knappt nämns – det säger något om var vi hamnat. Alla Sveriges kommuner står med samma ekonomiska utmaningar som Piteå, eller ännu värre. Samtidigt som SD fritt får prata på om hur feministisk konst och drag-artister är hotet mot vårt samhälle.

Men jag plockar fram min inre Bianca Del Rio. Not today, Satan. Jag jobbar för Piteåborna, och även om budgetprocessen kommer bli tuff har jag tilltro till att vi kommer lyckas väl nog utifrån förutsättningarna vi har. Sedan är alla svenska queens och konstnärer välkomna att flytta hit – till en uttalad MR-kommun där vi alltjämt prioriterar att ha en stark välfärd och där den fria kulturen, demokratin, fortfarande har ett egenvärde.